onsdag 21 november 2012

U som i ...

Universitetet - Linköpings Universitet. Dit jag cyklar fram och tillbaka varje dag, inte konstigt att framsida lår växer så det knakar, lasarettsbacken tar kål på mig vareviga dag. Kan ju inte riktigt cykla sakta... det går bara inte. Jag är numera känd som den som dyker upp i föreläsningssalen, toksvettig & sprudlande glad,sliter av mig jackan fortare än kvickt och låter alla se på när jag liksom skrattar åt mina blöta fläckar på tröjan. Varför ska man svettas så förbannat mellan bröna för???

Amen jossan, du behöver ju inte cykla så förbanant snabbt varenda gång?! Amen jo, känns meningslöst att cykla annars, då kan man ju likagärna gå?

Jo så atte, så låter det nästintill varje dag.

Innan jag började studera visste jag knappt vart universitet låg. Så att kliva in på området dagen med stort D var som en helt ny värld som öppnade sig, en helt ny stad i min egen stad?! Jag kan bara hitta fördelar att plugga i samma stad som jag är uppvuxen i. Jag har hittat rätt utbildning som klaffar så med mina egna intressen och områden som jag brinner för. Att arbeta med personal, bara det att få interagera med andra människor på en arbetsplats gör det värt att få gå till jobbet. Inte något "pratamedenvägg" eller "gamnackemusarm"syndrom (förhoppningsvis) Nej minsann, att läsa PA-programmet på LiU är nog mitt bästa val här i livet. Tummen upp för det :)


4 kommentarer:

  1. Härligt! När är du klar? Jag tog examen från PA 2001... Kram Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men Sara vad kul! Nu förstår du väl att jag måste få prata med dig :)
      Jag är klar 2014 på sommaren. Sedan om jag ska läsa in en ekonomikanditat beror helt på hur arbetsmarknaden ser ut.
      Alltid lika spännande och höra vad gamla PA-studenter jobbar med i praktiken!
      kramar jossan

      Radera
  2. Jag har också läst vid Linköpings Universitet.
    Kram
    Annlin:s

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt, hoppas du trivdes. Vad läste du?
      Kram

      Radera