onsdag 15 maj 2013

Tiden går för fort

Det som jag har kryssat i kalendern för flera månader sen, ja innan jul, är nu här. Fasen vad fort våren ska gå. Snart så står jag där och lyssnar till "för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten..." när min älskade lilla kusin springer ut helt ovetandes om vad som komma skall. Alla vägskäl och val hon kommer att behöva ta och möta. Hon är ju bara barnet. Eller kanske inte. Det är vad jag vill tro. 

I och med att de små blir äldre känner jag någonstans att jag själv också borde bli det? Tjugotre år, enligt mig, bara barnet. Livet har just bara börjat, citerat från min soulmate Sofia. Men det är många av mina vänner som nu tagit steget in i den där riktiga vuxenvärlden. Förlovning, hus och barn. Jag är inte riktigt där ännu fastän min livmoder tycker det ^^,  Men jag antar att det bara säger vips och så sitter jag där, smällfet, täppt i näsan och klagar på värmen, höggravid och förjävlig (ironi). 

Jag försöker att njuta av varje dag i mitt liv. Hitta något värdefullt i varje dag, varje handling, varje möte för att i slutet inte känna att jag missade något. Låta varje felsteg man gör i livet bli till något bättre. Vi är alla lite vilsna i den här åldern, när man står med en fot i ungdomslivet och den andra foten står och tippar mot eller i vuxenlivet. Ansvar, mål & framtidsvisioner. Om ett år ska jag ut i arbetslivet och brottas med alla andra arbetssökande och vilsna själar. Då lämnar jag den där sista foten, som står och tvekar i det där grisiga ungdomslivet. Det är iallafall vad jag hoppas på. Sen får tiden avgöra.

Vad som sedan är viktigt i mitt liv avstår att se. Ju äldre jag blir desto mindre prioriterar jag att klättra karriärsmässigt och känner att ha tid för familj & vänner är än mer viktigt. Det där jäkla duktighetssyndromet som jag levt med hela mitt liv börjar sakta men säkert avta, omformas och omstruktureras. Att vara bäst i allt går inte längre. Inte sunt varken för ditt psyke eller fysiskt. För vem vill se sig själv "gå in i väggen" innan fyllda 40. 

Varför jag helt kom in i dessa banor var att en god vän till mig skrev om livet igår och vad som händer med oss efter döden. Jag fick egentligen ännu mer dödsångest än innan och var liksom tvungen att återigen resonera kring mina tankar, värderingar och mål. Prestationsflickan behöver inte alltid vara duktig och prestera på max. Sometimes you can just go with the flow.



2 kommentarer:

  1. Bra tankar! TAck för påminnelsen! Lätt hänt att man glömmer bort det i vardagen och bara rusar fram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen! Ibland måste man stanna upp och bara vara :)

      Radera