torsdag 9 maj 2013

avsked

Och så for han iväg. Min älskade lillebror. Till Grekland, för att pröva sina vingar. Upptäcka världen
och faktiskt se hur underbart livet är. Jag är sådär löjligt blödig och kunde varken sova eller tänka klart inatt. Så himla konstigt att han inte ska vara hemma. Men det är bara att inse att han faktiskt fyller 21 om två veckor och att han inte är så liten längre. Men för, kommer han alltid att var min lilla lillebror. Nu hoppas jag att han får stanna hela sommaren så att syrran får komma ner och hälsa. Det går ju faktiskt att plugga där nere också ^^,

Den periodiska fastan går riktigt bra. Däremot vet jag inte om glass är ett bra alternativ för middag eller mellanmål men va tusan. När man är sjuk så är suget för grönt och nyttigt inte så stort, socker och glass är desto godare. Intervjuguiden måste bli klar, liksom all teori. Men jag har i princip hela nästa vecka på att att göra klart det. Nu vill jag inget hellre än att mina lungor ska reparera. Men det verkar inte alls som om de vill samarbeta. Jag läste nyss också att det skulle bli en hemsk period för astmatiker. Ja men vad kul. Hur mycket jag älskar våren och grönskan som slår ut så hatar jag den mest utav allt också. Varför var jag tvungen att både få astma och allergi mot i princip allt?

Förra veckan samlade jag ihop tre mil löpning, 7 styrkepass och ett spinningpass. Denna vecka blir nollad, totalt. Vardagsmotion i riktigt långsam takt, det är det hela. Dumma björk, varför skulle Du bara få för dig att blomma ut sådär på några enstaka timmar?

Med oerhörda mängder kortison och histamin knatar jag på, jobbar oerhört mycket med den mentala delen för att inte säcka ihop totalt. Träningen är min drog, den gör en liksom fri från onda tankar och dåliga vanor. Det är lätt att bli destruktiv när man inte får sin dagliga dos av endorfiner. Men jag jobbar på det, med skakiga händer (en mycket dålig effekt av medicinerna). Jag hoppas att landstinget till nästa år ska prioritera oss med dessa problem så att vi kan få de där dyra sprutorna och leva ett normalt liv istället för att undvika att gå ut och njuta av sommaren som alla andra.

Snart är det dags för mitt första mål, börjar faktiskt bli hungrig. På återseende. Bloggen måste rensas, frsächas upp och förnyas. Men jag är alldeles för dålig för att förstå hur man gör. Jag hoppas Sara har tid snart för mig.

4 kommentarer:

  1. Ville bara säga att imorse sa de att det inte skulle bli så farligt med björkpollen som de befarat innan..... vi tror på det!!!!
    Ta hand om dig!
    Kram moster

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då vill jag tro det ^^,
      Puss!

      Radera
  2. Krya på dig sjukling! Hoppas allt släpper snart och jag får sällskap i spinningsalen innan sommarlovet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men verkligen! Åh försvinner passet i sommar? :( jag som typ är "ledig" ! Tack så mycket! Jag gör vad jag kan men astman vill inte samarbeta..

      Radera