måndag 15 juli 2013

Run for your life

Löpningen har äntligen kommit att bli något meditativt för mig. Så enkelt. Så skönt. Du behöver i princip ingenting mer än ett par skor på fötterna. Sedan sköter din kropp resten. I lördags, när det var sådär djävulskt varmt, tog jag och grannen cykeln upp till Tinnerö Eklandskap. Vackert är bara förnamnet. Vi beslöt oss för att springa i prattempo, njutning före ansträngning. Solen gassade redan vid nio-tiden men det gick förvånansvärt bra ändå. Efter 2 km kändes benen uppvärmda, lätta och smidiga. Jag hade fått för mig att det skulle vara jättejobbigt. Men det var det ju inte alls. Ren njutning. Hjärnan hinner tänka klart. Dåliga tankar försvinner snabbt. Planeringsfreaket försvinner för ett tag och tillslut är du ett med din tanke, din kropp och dina lungor. Jag hoppas mig hinna upp till Tinnerö flera gånger denna sommar. Det gör liksom gott för själen. Särskilt nu, i dessa tider, då många av våra vänner mest går i någon slags sorglig bubbla. 

Vår vän Klara, pluggar i Umeå, bor i Sthlm för tillfället och ville gärna ha sällskap. Frugan har shoppingcravings så det passar väldigt bra. Jag har egentligen inte råd men den där resan i augusti uteblir nog pga. för mycket jobb. Jag får helt enkelt blicka framåt och länga ihjäl mig till i vinter istället... Ja. Eventuellt kanske vi besöker Allsång på Skansen också. Om vi orkar och har lust. Kanske inte jättepepp när jag läste vilka som skulle delta just imorgon. Kicki Danielsson och Arvingarna. Tjoho. Men om det är vackert väder kan det vara njutbart ändå. Det blir i vilket fall som helst en snabbvisit då vi på onsdag ska lyssna på Gyllene tider som spelar vid Stångebrofältet. Härliga minnen. 

Nu på förmiddagen har jag försökt att peppa mig själv med ett benpass. Var alldeles skakig i benen när jag skulle försöka att ta mig uppför trappan ifrån gymmet. Ett riktigt bra pass, helt själv. Är annars väldigt duktig på att fuska när jag inte har någon som kontrollerar mig. Sambon joinade mig vid lunch här hemma, har sådan extrem separationsångest. Känner mig patetisk när det handlar om drygt 1 1/2 dag. Men när jag fick pussa lite på honom nu kändes det ett uns bättre iaf. Nyttigt att vara ifrån varandra. Men enligt mig, väldigt onödigt ^^, 

Ta hand om varandra <3 Allt gott// jossan 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar