vaknar man liksom aldrig till liv. Jag har mest såsat hela dagen. Ätit frukost med familjen hemma hos dem, vilken lyx. Googlat resor, pratat med mor & far, snurrat runt bland alla försäkringar. Sådär lagom bra att jag inte har varit försäkrad i cirkus ett år. Jag är bra på mycket men att ha ordning på sådana saker som bankkonton, räkningar och försäkringar har jag liksom aldrig fått kläm på. Jag hoppas att den egenskapen snart dyker upp. Att bli lite mer strukturerad. Tur att M väger upp mina dåliga sidor.
Vi spatserade ett tag på Icano men min frustration kring långsamma människor,illaluktande människor, barnskrik och nakna bröst gjorde att jag mest gick runt och sura. Haha. Den dagen jag ammar ska jag ha en filt för att skyla mig lite. Två jättespenor känns inte riktigt okey att sitta och flasha upp i entrén till Ikea. Det är då min åsikt.
En annan sak som har etsat sig fast i mitt huvud är denna fikakultur som pågår i Sverige. Jag är själv såld på fika, i alla dess former, men kan behärska mig. I den mån att det sker någongång ibland. Inte istället för lunch som många runtomkring i Sverige verkar använda detta fenomen till. Särskilt barnfamiljer. Visst är ungarna värda en hemmabakad bulle, lite glass och saft. Men kanske inte som den enda näringskällan. Jag vet inte om jag tänker fel? Eller om jag själv kommer trycka i mina barn socker förjämnan. Jag hoppas inte det. Jag är absolut inte uppväxt med cocacola i nappflaskan iaf. Inte hellre drösvis med godis, halvfabrikat eller annat skit. Mamma och pappa lät oss äta bra mat. Farfar (bonde) lärde oss allt om hur maten blev till, träffa kossan Bea (som var hemskt när farfar kläckte ut sig att, Bea, hon får ni till jul) Godis, kex och kakor åt man om någon fyllde år. That's it. Vi åt hellre mat och frukt. Lillbrorsan gömde allt godis han fick under året och rörde det aldrig.
Jag däremot, under tonåren, blev tillslut en liten godisråtta, kanske för att jag inte åt något som barn. Men bara på helgerna. Av vad jag har sett och hört under dessa veckor jag varit ledig verkar det som om föräldrarna inte bryr sig längre. Köp en jälva godispåse åt na så hon håller käften. Typ så kan det låta i affären. Hmm. Jag blir så fruktansvärt upprörd att jag vill skrika rätt ut. Det kan jag tyvärr inte. Om jag varit kund själv hade jag kunnat. Men när ICA-tröjan är på är jag en del av ICA.
Jag blir bara så upprörd över hur alla barn trycks i en massa socker när de inte behöver det. Spädbarn får sockerlösning när de ska bedövas. Ja men ge era barn cocacola iställt för vatten, särskilt när de knappt är ett år....
Nu är det ju så att det finns en viss kvot föräldrar som kan det här med kost och hälsa. Som sprider det rätta budskapet till sina barn. Men övervikt och fetma ökar kraftigt i världen, särskilt hos barn, så också i Sverige. Studier från olika regioner i Sverige visar att
15–20 procent av barnen är överviktiga och att 3–5 procent är feta. Övervikt är vanligare på landsbygden och bland socioekonomiskt eftersatta grupper (Socialstyrelsen, 2009). Ja, jag har inte fel. Jag skulle önska att mödravårdcentraler, vc, skolan, kommun och landsting skulle sprida än mer kunskap än vad de gör idag. För att sträva efter ett så friskt land och liv som möjligt. Vi kan åtminstone hoppas och påverka våra närmsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar