Lugnet före stormen

Jo men det antar jag. Sitter här i soffan, skapligt trött med en ganska så städad lägenhet. Hösten har fått komma in i lägenheten nu. Det vill säga, det är tända ljus överallt. Min örtträdgård har fått flytta in så gott den kan och lilla lampan i köksfönster är tänd. Mysigt. Jag vill liksom inte lämna mitt lilla hörn här ikväll. Men jag vet att verkligheten kommer att komma ifatt mig och att jag bara blir tvungen till att göra de där sakerna jag borde göra. Men måsten, njae. Det finns nog inga sådana idag.

Febern vill inte släppa. Jag hoppas innerligt att det är visdomstandens fel och inte någon annan infektion som ligger och gnager. I för sig var mina körtlar extremt svullna. Men jag låter mig att tro att det är tandens fel. För sjuk på riktigt tänker jag absolut inte bli. Jag vill ju kunna träna någon dag dessa två sista veckor i september. Men om jag får pencillin på tisdag, pga operationen, så verkar det inte riktigt som så. Men. Jag är fortfarande lugn. Det är så mycket som händer i mitt liv ändå att jag är nöjd som det är. Bara jag får komma ut och gå, andas in den friska luften och äntligen få njuta av lite kyla.

Jaha. Det var den stillheten. Stördes av grannen, telefonsamtal och ett plingande ljud från mailen. Haha. Jag fortsätter väl att svara då. På återseende mina vänner.

Grönsaksjuice och Multichi. Höstrensning på ingång.

Vid kontakt: josefine.karlek@gmail.com