Pocketful of sunshine

Tuffa dagar minst sagt. Hög puls och svullen kropp. Cravings på både choklad och saltgurka. Det där att vara kvinna kan vara ganska påfrestande ibland.

Åtminstone en gång i månaden.

 Att då befinna sig på jobbet där fikarummet är ett enda stort frestelseharem gjorde kanske inte saken bättre. Två mackor (Goda nyheter med tranbär & aprikos i) , banantårta (Praoelev hade köpt) ostkaka (Frödinge såklart)  och några nya gifflar (chokladsmak) (Äckliga) åt TVÅ stycken bara för att. Ja väl senare i kassan mådde jag fruktansvärt illa. Den tänkte middagen blev därför inställd. Kunde inte titta på maten kunderna köpte för att jag bara blev så äcklad.

Men det kanske är så man ska göra. För att sedan undvika alla frestelser, slippa alla snedsteg. Hetsäta allt och inget. För att i ett senare skede bara bli äcklad av alla sötsliskiga saker.

Bara en tanke.

Från mitt Ica i Johannelund till Priso cyklade jag (i klänning) på min racer. Jag kanske också ska tillägga att mina nyinköpta skor satt på. Cykla ALDRIG i 16 cm höga skor på en racer. Det är livsfarligt. Särskilt om man är galen som jag kan vara ibland och råkar cykla på bilvägen på Hamngatan...

Med hjärtat i halsgropen anlände jag sent till födelsedagsfirandet. Deras lägenhet är tiptop och lägenheterna som ligger där är relativt nybyggda. Med utsikt mot resecentrum i staden och skymtning av Roxen blev jag sugen på att investera i en lägenhet där. Botrygg AB som gjort dem. (Cocozza) Sonen i företaget är ett gammalt ex & vän. Så, det borde väl vara lättare att få köpa en lägenhet där då ?! Alla kontakter är väl bra kontakter? Det behövs väl ingen budgivning, i alla fall ingen offentlig. I för sig så kan det ju vara passande om det skulle vara en lägenhet som var till salu också...


En massa härliga vänner, musikquiz och för mig ett glas vin. För de övriga flaskor med vin... Så somnade jag med ett leende på läpparna medan de övriga dansande loss på ågatan.

Nu har jag i alla fall kommit hem från en löprunda med far & bror. Kan vara det bästa att springa med dem för att vi alla pratar hela rundan igenom. Alla som vi sprang om ser en aning irriterade ut när jag springer på; Pappa springer intervaller fram och tillbaks och pratar högt och tydligt med mig; Brorsan lunkar en bit bakom för att se sig om i skogen, därefter varvar han idiotintervaller.

Jag håller bara samma tempo rakt igenom. Prattempo. 6 min/km tempo. Trotsade björken, med en aning för mycket kortison vilket min kropp får lida för nu. Huvudvärk och skakande händer. Men jag var nöjd. Trots två sugrör till luftrör, med det hemska pipljudet hela tiden, hade jag starka ben som kändes överdrivet lätta när vi väl var framme vid bilen igen.

Pigg och fylld med energi, både av löpningen & familjen ska jag fortsätta med pedagogiken innan sambon dyker upp. Lasagne till middag då vi båda har det som favorit i matlådan.

Hoppas Ni haft en bra helg. Nästa helg ska gå i lugnets tecken ! Min kropp ligger på reservbatteri.

Plugg i solen ^^, 

God frukost innan jobbet!

Mumsigt recept. Att testas!!

Ett projekt jag tänkte försöka mig på i nästa helgen

Bjuder på den skeva bilden...