funderingar

Ibland är svenskan inte den bästa här på bloggen. Det ursäktar jag mig för. Oftast gör jag flera saker samtidigt, som t ex igår, såg jag en amerikansk film samtidigt som jag fifflade med en beställning på nätet och bloggade. Jag får nu inse att jag saknar den klassiska simultanförmågan och hålla mig till en sak i taget. Särskilt om man vill förstå vad jag skriver, att det är begripligt och sammanhängande.

Vingåker levererade väl inte, en hel del skit blandat med damkläder och kostymer. Om några år kan jag nog ta mig en tur dit igen för att införskaffa mig lite fina kontorskläder. Nu håller jag mig hellre till sköna, somriga lätta kläder som oftast har någon funktionell funktion.

Med åren har jag insett att jag går i min fars fotspår. Minst lika nördig när det kommer till utelivskläder, prylar och nödvändiga ting.

Om jag backar tillbaks tiden, en cirka 5-6 år, vågade jag nästan inte svettas offentligt. Allt skulle vara så kvinnligt och "vuxet" som möjligt, skoskav & skavsår, ja det var bara saker som hörde till. Men så nu, lite klokare, lite äldre, har jag kommit underfund med att det kvittar vad du har på dig, vad du gör, hur mycket du svettas osv. Bara du själv mår bra, känner dig lycklig och bekväm så spelar det ingen roll vad andra tycker om en. Jag skulle önska att flera i min närhet hade samma självkänsla som jag själv har skapat mig. Det blir så mycket enklare då. Samtalen man delar blir på samma nivå och det blir inte längre lika ytligt.
Sedan finns det nog tid, hela livet, för att utvecklas. Att lära sig stå stark på sina egna ben. Att sluta bry sig.

 Läste någonstans om att Blossom Tainton sagt något liknande, under en föreläsning, i form av att ... "Alla har en släng av ätstörningar". Jag kan bara hålla med. Med lite eftertanke bakom hennes ord.
Vårt samhälle präglas av skönhetsideal, utbytbara råvaror, hälsosammare alternativ osv. Ibland funderar jag på att strunta i allting vad folk, medier, omgivningen har att säga om matvanor, hälsoknep och allt annat. 

Hur kunde lilla tanten på sjukhuset hålla sig så pigg och frisk, en liten fallskada var det enda? Hon kan ju inte direkt druckit skummjölk, steviaströ och kokosmjöl hela sitt liv?

Däremot är jag evigt tacksam över att det finns alternativ till oss som är överkänsliga mot de flesta basvaror. Att man faktiskt kan äta mat som man mår bra av, blir mätt på och ger oss den näring vi behöver. Det jag tar med mig av den kloka lilla tanten Ella (som jag mötte på akuten) och Blossoms ord är att man bör hitta den "gyllene vägen". Någonstans däremellan Ella & hälsohetsen. Jag vill inte vara extrem åt något håll. Jag vill njuta av livet, all god mat & dryck som vi människor tillsammans med moder jord lyckats åstadkomma. Men jag vill också kunna känna mig förtjänt av det, sund och vältränad. Träningen ger mig energi, mentalt fokus, laddning av batterierna. Tillsammans med träning & mina sunda vanor vill jag känna att jag gjort mig välförtjänt av livets frestelser. Men balansen är svår varpå jag gång på gång kan se Blossoms ord framför mig.


Vad tycker Ni ? Hur lätt/svårt är det att hitta den perfekta vägen till ett hälsosamt liv utan att varken träningen eller matvanor (äta lite/äta väldigt mkt) ska bli överdrivet?



Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre (Nalle Puh. Internetreferens: www.dagenscitat.nu).