Hög på endorfiner

Vaknade pigg & glad imorse, riktigt sugen & förväntansfull på morgonens spinningpass. Sjukdom eller dugga/tenta har gjort det omöjligt att vara på plats på fredagmornar denna vinter men nu ser det ljust ut, kursen tillåter morgonträning.

Ja besviken blev jag definitivt inte, dödliga backar i 37 min (visst räknade jag rätt så tidigt på morgonen Marta?!) Mjölksyran fanns där och gnagde mest hela tiden men för att undvika och gå förbi den där sköna känslan målade jag upp en bild i huvudet , jag tog mig upp för backiga Omberg. Och, det gick så bra, känslan av att vara stark i ben, rumpa & mage är underbar. Flåset var tungt emellanåt men aldrig oumbärligt. Så nöjd, darrig och en hel del mjölksyra i benen gick jag sedan snällt på bandet tills flickorna dök upp!

Ett tungt rygg & bicepspass rev vi av. Man blir nog fasen lite starkare av att vila? För jag tog mer i alla set än vanligt. Eller så kan det berott på sällskapet - kärlek gör en stark!

Efter att bara ha druckit bcaa & protein behöver jag fylla på med lite mer frukost! På återseende kära Ni <3

Våga Vila