Att vakna upp med en dunderförkylning efter festivalen hade jag nästan listat ut redan i torsdagsmorse. En sån där fruktansvärd kyla som vägrade avta under natten gjorde mig till en isbit i tältet. Dagen därpå vaknade vi alla upp med halsont, rinnande näsa och allmänt hängiga. Men dessa krämper ignorerade vi alla bort för torsdagens konserter visste vi skulle bli grymma.
Onsdagen och öppningskonserterna gav oss en trip genom den svenska ädla musikhistorian - Roxette, Magnus Uggla och Winnerbäck.
Alla levererade minst sagt men vår Linköpingsgutt var nog den som nådde ut till alla på hela området. Med en aning nostalgisk känsla i kroppen slog han av dängor såsom Söndermarken, Elden och Hugger i sten. Gåshud och lätt tårade ögon stod vi med i gunget och sjöng, nöjda och glada, eller framförallt stolta över att vara Linköpingsbor.
Regina Spector, Mumford & Sons och Veronica Maggio förgyllde torsdagen åtminstone för min del. Reginas pianospelande slår alla andras, hennes lekfulla röst och försynta ansikte gjorde mig sådär glad och lycklig. Mumford var underbara live och publiken fick verkligen chansen att delta i konserten rakt igenom. Maggio har jag sett många gånger men i torsdags kändes det nästan som om hon hade fått en nytändning. Låtarna var bättre än någonsin, hon sjöng fantastiskt och publikhavet rörde sig lätt euforiskt. Den där Maggio har visst blivit något stort.
Under fredagen gick de flesta på lågbatteri. Energin hade försvunnit, solen lyste med sin frånvaro, alkoholen från de tidigare dagar hade satt sina spår. Därför valde vi att knalla in till byn, äta gott och strosa, sova lite och avslutade därefter kvällen med en spelning, Melissa Horn. Natten kan sammanfattas som ett enda blött kaos. Det regnade konstant i nio timmar men för att låta oss få njuta av sista dagen bestämde sig solen att lysa lite extra. Skrillex och Rihanna var inbestämda konserter.
Rihanna var väl själva anledningen till att jag ens bokade biljetten. Skrillex höll vad alla andra lovade, han levererade och oj vad vi dansade. Efter hans spelning var hela festivalområdet taggade och spända på vad Rihanna skulle ge oss. Hon gav oss en försening på 45 minuter. Hon ramlade in smått berusad/hög och dessutom svor vilt åt publiken. De första fem låtarna var ett skämt rent sång- och perfomance-mässigt. Publiken halverades redan under första timmen!
De sista tre låtarna gav hon nog sig själv en redig käftsmäll för efteråt kunde vi se och höra den Rihanna vi kom dit för att se. Lite tragiskt att hela festivalen avslutades med en hög Rihanna men vi var nöjda och framförallt Mättade av festivallivet.
Duschen, sängen och lägenheten lockade en aning när vi klev omkring i gyttjan som bildats under regnkaoset. Vi ville hem och avrundade natten med välvalda ord.
- Jossan? Det här är väl sista året vi åker på festival?
- Ja älskling. Inget mera grisande i sprit och lera.
- God natt... ZzzZZZz
 |
| Foto: Lina Berg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar