Jag vill gärna sova ut dessa dagar men solen, fåglarna, trafiken och det dova ljudet av gräsklipparna gör det svårt att låta sömnen ta över. Istället får jag sitta med min mac på min grönskande balkong med en kaffekopp i handen och njuta av det tidiga morgonljuset, cyklisterna som nästan tvingar benen att cykla till jobbet, grannarna som tjatar och ja, den där stilla pusten från vinden. Jag är nöjd, glad och tacksam.
Att hitta balans i livet måste nog vara en del av att finna meningen med livet. Man blir oftast för hängiven till en sak, ett mål, en uppgift och rubbar balansen, låter ivren och prestationen gå över huvudet och man råkar mitt i allting tappa bort någon eller sig själv på vägen. Likaså kan jag tycka vissa människor tränar med samma prestationhets. Ibland förundrar jag dem, ibland ser jag ner på dem. Någonstans på vägen har de liksom tappat bort sig själva. Varför tränar jag? I vilket syfte och för vem?
Skönhetsidealen gör oss påminda om hur vi ska se ut. SKA se ut. Jag minns själv hur dessa medier såsom tidingar och tv-serier printade in det i mitt huvud, att man helst skulle efterlikna några av de magra kändisarna. Tillslut blir förhållandet till mat och träning osunt.
Såhär 7-8 år senare har jag kommit underfund med att alla människor är skapta olika, med olika förutsättningar, olika möjligheter och vissa skavanker som man inte kan göra något åt. Vi är skapta just som vi är, och det är väl inte sunt att försöka sträva efter något vi inte är?
Om du är benig och pinnsmal strävar du efter den där kurviga, bystiga kroppen medan om du sitter med en fyllig rumpa och stora bröst strävar du ofast efter den där smala slanka kroppen. Man är aldrig nöjd.
Med åren börjar man att acceptera sin kropp, sina begränsningar och sina möjligheter. Jag antar att jag om 10 år är lika medveten över mina skavanker, mina problemområden, men att jag accepterat dem än mer än vad jag gör idag.
Däremot vet jag att jag tränar för att må bra idag så och i framtiden, utan måsten och krav på hur jag ska se ut. Jag tränar för att få hålla mig frisk, ung i sinnet och pigg och självklart låta de extrakilona förbli frånvarande. (Vi vet genom studier att bukfett, ett högt BMI eller högt kolesterol missgynnar hälsan). Inte för att leta nya rekordtider eller vikter. Jag tror att det lätt kan gå en över huvudet, förhållandet till träningen eller kosten blir osund. Med vänner och bekanta i sin närhet med sådana problem vet man hur mycket det kostar. Kroppen, psyket, förhållanden sviker och enligt min åsikt är det inte värt det. Det finns så mycket mer att leva för, att upptäcka och utforska under den belånade tiden på moder jord.
Jag, liksom min mor och far och morföräldrar tränar för att det är roligt, stärkande för själ & kropp, ernergigivande och socialt. Mormor & morfar tränar varje dag, vid 78 års ålder. Ingen äter någon medicin mer än kosttillskott, dricker några glas vin i veckan för att det är gott. Äter 5 ggr om dagen, helst en massa bär och frukt. Träningen liksom kosten är för dem en självklarhet i sin vardag. Inget måste utan något man Bara gör för att hålla sig frisk och kry och för att orka.
Dem håller jag varmt om hjärtat och bättre förebilder kan man nog inte ha.
Ha en solig dag alla Ni :)
Så fint du skriver älskade Jossan ! :) Puss mamma
SvaraRadera