Jag vill ju inte vara utarbetad innan jag beger mig ut på arbetsmarknaden på riktigt.
Morgonjoggen gick som en dans på rosor. Nej. Men nu ljuger jag så jag är alldeles blå om tungan. Jag kom aldrig till den där andra andningen, benen kändes dock ganska så lätta med hela kroppen verkade motarbeta löpsteget, jag ville i princip bakåt med kroppen men benen ville framåt. Svårt att förklara, men med väldigt mycket vilja och pisk i psyket klarade jag det lilla varvet runt ån, 3.78 km. Tempot var löjligt långsamt, 7.01 min/km. På långt håll såg det väl mer ut som jag promenerade. Men har man bestämt sig för att jogga så kan man ju inte börja gå hur långsamt det än går. Nöjd att jag fullgjorde min lilla tur, genomsvett när jag klev innanför dörren och belåten i magen efter pannkakor i magen.
Mitt underställ och löparställ var visst hemma hos mor & far. Fick därför rota i sambons garderob för att inte frysa under min lilla tur. Jackan värmde rumpan sådär skönt :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar