känsla

Känslan att träna på maxnivå i en timme är obeskrivlig. Vid första tramptaget trodde jag att jag skulle behöva avbryta passet. Träningsvärken av bc/bp var en aning påtaglig och jag kände mig totalt stum i båda benen. Men med vetskapen om att jag dragit dit en kollega och en vän gjorde att jag inte kunde balla ur. Lite mer motstånd, låta det onda göra mer ont för att sedan låta smärtan passera ut ur kroppen. Varma muskler, svettig panna var det bara att följa instruktionerna. 4x4 minuters intervaller, följt av en massa tunga, backiga minuters intervaller för att avsluta med äckligt jobbiga tabbata-intervaller.

Underbar känsla att ha presterat efteråt. Med lite lätt gåshud, ett leende som inte kunde släppas var  jag mer än nöjd när jag klev in i duschen. Träningsvärken, vad hände med den? Jo den försvann men idag är den tillbaka. Så något löppass imorse blev det inte, det var alldeles för stela och tunga ben för att ens ta mig upp ur sängen. Det kan ju faktiskt vara nödvändigt med lite vila då det är fredag och spinning imorgon igen.

Ceasarsallad och ett glas rosé satt ganska så fint efter kvällens galna pass. Fina ord delades och en hel del skratt. Jag är så oerhört glad över att ha fått chansen att träffa alla mina fina vänner <3

Ikea, städa, husvisning och Korpenmatch står på schemat idag så det är väl bara att sätta igång. Bäst att sätta på en kanna kaffe för att huvudet ska komma igång.